Var Hitler galen? Var Lenin och Stalin galna? Var miljoner nazister och kommunister, som utförde det smutsiga värvet galna? Nej, inte det stora flertalet. De var istället övertygade anhängare som brann för sin ideologi.
Är Anders Behring Breivik galen? Nej, sannolikt inte i vedertagen bemärkelse. Han brinner endast för sin sak - sin ideologi. Breivik ekar därmed barbariet i 1 000-tals muslimska terrordåd runt om i världen, där fanatiska muslimer - som också brinner för sin ideologi - har dödat 100 000-tals oskyldiga människor bara på senare år.
Den avgörande skillnaden mellan islam och Breivik, är att Breivik är ensam barbarisk ideolog och att medeltidsideologin islam samlar miljoner. "Problemet" med islam är dock att det inte går att dra alla muslimer över en kam. Alla muslimer är inte terrorister. Samtidigt finns det fog för tesen, att politisk islam utgör demokratins största hot, ja t.o.m. för tesen att den utgör ett lika stort hot som nazismen eller kommunismen. Alla tre är nämligen totalitära ideoliger, som inte delar makt och som inte tillåter ideologisk konkurrens.
Det finns sekulära muslimer som är som vilken anständig demokrat som helst, fredsälskande, toleranta osv. Det finns troende muslimer som inte anser att sharia står över värdslig lag och som även de accepterar ett demokratiskt samhälle. Det finns emellertid även troende muslimer som anser att värdsliga lagar strider mot islam och att sharia utgör den enda tillåtna lagen. Dessa muslimer accepterar inte ett demokratiskt samhälle och det är tyvärr dessa muslimer, som utgör den övervägande delen av världens ca en miljard muslimer.
Det grundläggande problemet med dagens islam, är alltså att en övervägande andel av troende muslimer underkastar sig sharia och därmed ett odemokratiskt samhällsskick. Ett grannlaga problem är därvid det faktum att flertalet konservativa muslimer inte är terrorister, samtidigt som de ger andligt och materiellt stöd till terrorister. Utan läromästare i form av ideologiskt inriktade muslimer, hade det således inte funnits muslimska terrorister.
Barbariska handlingar i islams namn kallas Jihad, vilket innebär en religiös plikt och som därmed ursäktar och rättfärdigar den muslimska terrorns barbari. Skiljelinjen mellan en konservativ muslim och en muslimsk terrorist är inte alltid så lätt att dra - ibland finns heller ingen skillnad.
Terrorn slår dock urskillningslöst mot alla konfessioner och gör inte skillnad på jude och muslim. Däremot gör den kulturmarxistiska retoriken skillnad på Breiviks och muslimsk terrorism; medan Breivik utsätts för ett oresonligt hat, visar man förståelse och sympati för muslimska terrorister.
I Breviks fall handlar det enligt kulturmarxisterna om en högerextrem ideologi, som hotar demokratin och där "högerextrema grupper" har bistått Breivik med råd och dåd. Bevis för att Breivik verkligen ingått i något högerextremt nätverk har dock inte kunnat presterats. Istället har kulturmarxisterna i PK-media producerat ett otal konspirationsteorier, som saknar förankring i verkligheten.
I fallet muslimsk terrorism handlar det enligt kulturmarxisterna inte om en ideologi (islam) som hotar demokratin, utan om "instabila människor sönderslitna av sin tid: De hatade militären för kriget mot talibanerna och de hatade Israel för vad den israeliska militären utsatt palestinierna för. Muslimska terrorister – sönderslitna av de globala krigen och motsättningarna, men också av det västerländska samhället där klassorättvisorna och främlingsfientligheten är starka", för att travestera den prominente kulturmarxisten Göran Greiders ord.
I fallet muslimsk terrorism begår kulturmarxisterna ett episkt intellektuellt och moraliskt bedrägeri mot svenska folket. De bortser från den faktiska kopplingen mellan religionen/ideologin islam och muslimska terrordåd.
Istället skyller kulturmarxisterna på Israel (det är judarnas fel, vilket återspeglar kulturmarxismens och islams gemensamma antisemitism), på imperialismen (det är USA:s fel, vilket återspeglar ett gemensamt hat mot imperialismen) och ett rasistiskt samhälle (det är det kristna kulturarvets fel, vilket även detta återspeglar ett gemensamt hat).
Mot denna bakgrund är det inte så konstigt att de två odemokratiska ideologierna kulturmarxismen och islam slagit sina påsar ihop och bekämpar försvararna av det kristna kulturarvet, kapitalismen och judarna, vilka samtliga benämns "högerextrema".
Sålunda hetsas i dagens Sverige urskillningslöst mot dissidenter i massmedia, massmedia som alltid varit den totalitära maktens främsta propagandaverktyg i dess strävan att desinformera och hålla medborgarna på plats.
Det är illa ställt om ett land som Sverige hamnar i händerna på kulturmarxismen, som förvandlar det demokratiska styrelseskicket till en ren chimär, där Kejsaren och hans nya kläder dagligen paraderas för allmänheten i TV, radio och tidningar.
Det är inte för inte som muslimers hot och våld mot judar i det starkt arabiserade Malmö tvingar judar att fly staden och emigrera. Det är inte för inte som det ansedda Simon Wiesenthal Center varnar judar från att resa till Malmö, vilket torde innebära en skam för varje anständigt samhälle som vill kalla sig demokratiskt. Malmös antisemitiska kommunalråd Ilmar Repaluu har dock viftat bort det hela genom att säga att Simon Wiesenthal Center är Israels lakej.
Sveriges nuvarande demokratiska skymningsland kan bäst liknas vid demokratur. Utvecklingen mot ett fullbordat DDR-Sverige fortskrider dock i rasande takt. Det senaste exemplet är LO, som har beslutat att "utbilda" 150 000 informatörer på Sverige arbetsplatser. Avsikten är att informatörerna ska kontrollera de anställdas "främlingsfientliga åsikter" och rapportera in åsikterna till LO.
Det dröjer sannolikt inte länge förrän vi har 99,9 % röstdeltagande i Sverige, vilket naturligtvis kommer att hyllas som det yttersta beviset för den svenska demokratins prakt och förträfflighet.
Färgelanda Monarki
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar