Det senaste "heders"-relaterade mordet på en ung kvinna har fått PK-Sverige att vakna till en smula. I det multikulturella Sverige lever 100 000-tals kvinnor i ett patriarkaliskt skuggsamhälle, där den sociala kontrollen är hård och där kvinnor som vill bryta sig loss ofta utsätts för hot och våld från sin egen familj.
Det är främst i de kurdiska och muslimska kulturerna som problematiken finns. Fenomenet är ett slags sektfenomen - dock ett ofantligt stort sådant - som kan jämföras med kristna sekter som Jehovas vittnen, med den skillnaden att vittnena nöjer sig med social uteslutning och inte tar till hot och våld mot avvikarna.
Nu har Carin Götblad, som är nyutsedd "nationell samordnare mot våld i nära relationer" och som tidigare var länspolismästare i Stockholms län, tagit bladet från munnen och säger att hedersvåld är vårt största folkhälsoproblem.
Götblads uttalande kan tyckas stort, men får nog ändå ses mer som en politiskt korrekt floskel i ljuset av det senaste hedersmordet på Maria Baro. För även om Götblads vilja är god kommer hon obönhörligen att köra fast i den svenska kulturmarxistiska byråkratin.
Betecknande för rapporteringen i PK-media, är för övrigt att man inte med ett ord relaterar hedersvåldet till muslimer och kurder. Hur ska man kunna tackla detta allvarliga samhällsproblem, när den offentliga diskursen är så snöpt av kulturmarxismens självcensur, att den inte ens klarar av att ange de grupper som ansvarar för hedersvåldet?
Ett belysande exempel på den numera allomfattande kulturmarxistiska diskursen i landet, är den "konservative" filosofen Roland Poirier Martinsson, som gått från extrem och oansvarig islamkritiker till islamvurmare bara på ett par år. Martinssons hyckleri samt hans brist på intellektuell och moralisk hederlighet, är i paritet med de PK-media som väljer att publicera Martinssons populistiska alster.
Den förhärskande kulturrelativismen i landet kommer alltså inte tillåta några skarpare åtgärder mot hedersvåldet, eftersom detta skulle innebära att samhället ställer krav på kurder och muslimer om ett förändrat levnadssätt, vilket enligt kulturrelativisterna per definition är rasistiskt.
Och eftersom kurder och muslimer har rätt att behålla och odla sina egna kulturer - således även sin hederskultur - i det multikulturella Sverige, kommer ingenting att förändras och eländet kommer därför inte att ta slut.
Maria Baro blev 19 år. Fadime Sahindal blev 26 år. Det kommer att bli fler Marior och Fadimor som hittas döda nedanför balkonger, knivdödas eller går en annan våldsam död till mötes.
Kvinnornas död är resultatet av att ledande kulturmarxister som Expos Daniel Poohl och Mona Sahlin frotterar sig med företrädare för islam och kurder, utan att ifrågasätta hederskulturen och utan att tala om muslimers och kurders egna ansvar.
Istället talar dessa hycklare om "rasisternas ansvar" och utsätter sina kritiker för en politisk pogrom, där de demokratiska krafter som är kritiska till hederskulturen och som ställer krav på kurder och muslimer, demoniseras i det offentliga rummet och erhåller stigmatiserande epitet som rasister, högerextremister och islamofober.
Färgelanda Monarki
Ännu värre! De säger till och med att dessa företeelse ej har något samband med kultur.
SvaraRaderaDet säger sig självt att vi ej oreserverat kan ha ett mutikulturellt samhälle.
Det finns ingenstans på denna jord som detta kan funger och speciellt inte i ett modernt samhälle som Sverige.
Har ännu inte hämtat mig efter den vidriga gruppvåldtäkten i Mariannelund. Gruppvåldtäkter är väl inte en kultur men väl en företeelse i krig och länder där kvinnor är en handelsvara.
Känner många invandrare som är underbara mäniskor och som kämpar för ett drägligt liv i Sverige. De är inte heller bekänta av denna flathet. De vill vara med och ta avstånd från dessa FÖRETEELSER. Men de hamnar också i skuggan.