Tonläget från kulturmarxisternas festmåltid vid Oslo byrett är något dämpat för tillfället och en viss oro kan märkas i PK-journalisternas led.
Breivik har inte gått sönder som man hoppats på. Han har svarat klarare och tydligare än som kunnat förväntas. PK har inte kunnat definiera mysteriet Breivik. Trots att det inte är Breivik som ansvarar för dramaturgin, är det ändå han som synes styra rättegångens tempo och puls. Breivik har helt enkelt fått ett visst psykologiskt övertag i det politiska skådespelet vid Oslo byrett.
PK har inte kunnat skapa den där "eftersträvansvärda" känslan, där folk hatar både Breivik och alla invandringskritiska röster. PK-media ska dock ha heder av att ha försökt.
Men klassisk korsfästelsejournalistik (boven-offret-experten) har inte fungerat som det var tänkt.
De överlevande från Utöya och offrens familjer har visserligen både fått gråta ut offentligt och uttrycka sin vrede samt hat mot Breivik - men det har liksom inte bitit.
Vidare har allehanda politiska PK-experter och PK-psykologer dehumaniserat Breivik som varande antingen ondskefullt frisk eller ondskefullt sjuk - men det har liksom inte bitit det heller.
Ett slags uppgivenhet har nu ersatt PK:s stridslystnad från rättegångens inledande dagar. Långt där nere i kulturmarxisternas och i vanligt folks inre har istället en tveksamhet och oro uppkommit, över att Breivik - de fasansfulla brotten till trots - ändå har något att säga oss.
En begynnande oro möjligen över att framtiden kanske inte blir så olik den som Breivik förutskickat. Eller som Aftonbladet skriver idag: "Jan Guillou och övriga kulturmarxister är på sikt mycket farligare än Breivik".
Färgelanda Monarki
UTan multikulti hade vi inte haft Breivik. Säger inte att jag försvarar det han gort men ändå.Hur många våldtäkter och mord begås i Sverige som inte hade begåtts om det var som förr? Bare en fråga.
SvaraRadera