Historien om sju muslimska ungdomars barbariska misshandel av den svenske pensionären Carl-Erik i Kortedala rullar vidare.
Carl-Erik mötte de unga våldsverkarna på Kortedala torg när han var ute och promenerade med sin hund. De muslimska ynglingarna gillade inte Carl-Eriks hund och utsatte Carl-Erik för smädelser och förolämpningar.
När Carl-Erik tillrättavisade ynglingarna blev de kränkta ända in i själen och beslutade sig för att korrigera Carl-Erik. Detta skedde genom att ynglingarna slog och sparkade Carl-Erik till marken, varefter de fortsatta misshandeln genom att hoppa på hans huvud. Misshandeln avslutades med att Carl-Eriks ansikte sparkades in.
Carl-Erik var en hårsmån från att dö. Och kanske hade det varit lika bra, eftersom hans liv ändå förstördes av de sju ungdomarna den dagen. Carl-Erik kommer aldrig att bli människa igen.
De sju muslimska ungdomarna däremot förnekar allt. "- Carl-Erik ramlade och slog sig. - Otur".
De muslimska ungdomarna stöds helhjärtat av vänner och familjer, som inte anser att de gjort något fel. Dessutom kommer samhället att lägga många miljoner på "rehabiliteringsåtgärder" för de unga våldsverkarna, som med största sannolikhet kommer att begå nya grova våldsbrott i framtiden.
Offret och dess anhöriga däremot glöms snabbt bort och utsätts därmed för ytterligare en kränkning. I dagens kulturmarxistiska Sverige ser samhället ofta förövaren som offer, särskilt om förövaren tillhör en "utsatt och förtryckt minoritet". I det här fallet var det visst för få fritidsgårdar som var felet. Den grova misshandeln i Kortedala erbjuder därmed en nyttig ögonblicksbild av dagens multikulturella Sverige.
Färgelanda Monarki
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar