Den arabiska vårens tredje islamistiska draksådd är nu redo att skördas.
Det är Libyen som nu går till "fria val" där det redan är klart att islamisterna kommer att få majoritet. Något annat resultat skulle heller inte accepteras av de islamistiska krafter, som tog makten i den väststödda revolution som störtade Ghadaffis regim.
Valets syfte är att legitimera ett totalitärt muslimskt styre med hjälp av påstått demokratiska medel.
Libyens islamistiska makthavare har inte gjort något för att dölja att Libyens rättsväsende hädanefter kommer att vila på sharialagar, vilket bl.a. innebär ett institutionaliserat kvinnoförtryck.
I Ghadaffis Libyen kunde kvinnorna - trots det totalitära statsskicket - ändå åtnjuta en viss frihet. Denna frihet är det dock slut med nu och kvinnorna kommer tack vare sharialagarna att återgå till en medeltida levnadskultur. Den "moderna" libyska kvinnan föds alltså in i en värld av livslångt förtryck.
En muslimsk kvinnas "heliga" uppgift är att föda barn, d.v.s vara en avelskossa. Sharialagarna tillåter männen att ha fyra fruar, sannolikt för att mannen annars riskerar att tröttna och begå äktenskapsbrott, vilket naturligtvis vore en stor synd.
Som bruksvara och ägodel i ett patriarkaliskt samhälle, är det en man som bestämmer vem kvinnan ska gifta sig med och kvinnan är förbjuden att ha något socialt umgänge med "främmande" män. Att vara bunden vid spisen (och sängen) får därmed en mer bokstavlig innebörd i ett muslimskt samhälle under sharialagar.
Det är denna kvinnoförtryckande medeltidskultur som kulturmarxisterna firar i Tunisien, i Egypten, i Libyen, ja överallt där den arabiska vårens pestsmittade blommor slår ut. Istället för att hjälpa de 10 000-tals muslimska tjejer och kvinnor, som lever under muslimskt kulturförtryck i Sverige, ägnar sig rödstrumpefeministerna åt viktigare saker.
Vi hade förmånen att få växla några ord med den skattebrottsdömda vänsterpopulistiska feministen Gudrun Schyman, som tack vare sina meriter har en viktig opinionsbildande roll i svenska kulturmarxistiska medier samt ofta ges tillfälle att delta i allehanda kulturmarxistiska evenemang.
"- Vi inom den feministiska vänstern bedriver en selektiv feminism, där syftet är att bygga ett solidariskt marxistfeministiskt samhälle", inleder Gudrun över en flaska rödtjut.
"- Vi vänsterfeminister prioriterar därför allvarliga samhällsproblem, som t.ex. sportkommentatorer som uttrycker sig nedsättande om kvinnliga fotbollsspelare. - Sådana attityder visar att vi i många stycken fortfarande lever kvar på 1800-talet", konstaterar Gudrun över nästa flaska rödtjut.
"- Det är den sortens vidriga människosyn som hotar vårt demokratiska samhälle", sluddrar Gudrun över en tredje vinare.
"- Muslimska kvinnor är jämställda inom ramen för vad islam tillåter och det är inte samhällets uppgift att befria dom från deras fjättrar. - Dom som tycker annorlunda har en rasistisk människosyn och dom utgörs främst av högerextrema och främlingsfientliga krafter", förklarar Gudrun över en fjärde pava.
"- Jag har pratat med flera muslimska kvinnor och dom säger alla att dom gillar att vara bundna till sängen och spisen. - Att det alltid fanns en muslimsk man närvarande som höll ett baseballträ över kvinnornas huvuden, tror jag inte påverkade svaren. - Männen log hela tiden och såg så snälla ut. - Dom var nog där för att skydda kvinnorna mot skadligt inflytande, men eftersom det bara var lilla jag så hade dom ju inget att frukta", fnittrar Gudrun lite skälmskt. "- Skål!", utbrister Gudrun innan hon lutar sig tillbaka i soffan och somnar in efter ännu en hård arbetsdag i feminismens tjänst.
Färgelanda Monarki
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar